Grundläggande begrepp
Inom forskningen används framför allt begreppen sensory processing sensitivity (SPS) och environmental sensitivity. En viktig utgångspunkt under konferensen var att sensitivitet inte betraktas som en sjukdom eller diagnos. Det handlar i stället om individuella skillnader i hur vi uppfattar, bearbetar och påverkas av information och erfarenheter i vår omgivning. Alla människor är alltså sensitiva i någon grad, men graden och formen av sensitivitet varierar.

Inte en homogen grupp
Ett tydligt tema var att högsensitiva personer inte bör ses som en homogen grupp. Nyare forskning intresserar sig därför alltmer för vilka delar av sensitiviteten som är mest framträdande hos en individ. Att lätt bli överstimulerad och reagera starkt emotionellt kan exempelvis få andra konsekvenser än att vara särskilt mottaglig för positiva upplevelser, estetiska intryck eller subtila detaljer.

Detta blev särskilt tydligt i forskning om psykisk hälsa. Studier som presenterades visade att högre sensitivitet på gruppnivå är förknippad med mer symtom på bland annat ångest och depression. Samtidigt framhävdes det att hög sensitivitet i sig inte innebär psykisk ohälsa och att många högsensitiva mår och fungerar väl. Det var framför allt överstimulering, emotionell reaktivitet och upplevd stress som återkom i samband med sämre psykiskt mående.

Egna strategier viktiga
Flera presentationer riktade därför uppmärksamheten mot hur vi hanterar det vi upplever. Rumination, att fastna i återkommande negativa tankar samt undvikande sätt att hantera stress lyftes som möjliga belastande faktorer. Problemfokuserad coping och god emotionell självreglering framstod däremot som möjliga skyddande faktorer. Flera studier visade att det inte bara handlar om hur starkt vi reagerar, utan om vilka strategier vi har för att reglera känslor, stress och intryck.

Psykologiska insatser och stöd
Under konferensen presenterades det även forskning om psykologiska insatser. I en mindre randomiserad studie undersöktes mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR), hos personer med hög SPS. Studien visade ingen statistiskt säker skillnad mellan grupperna när det gällde det huvudsakliga måttet på depression, ångest och stress, men positiva resultat sågs bland annat för välbefinnande, utmattning, självmedkänsla och uppmärksamhetskontroll. Resultaten är preliminära men illustrerar ett växande intresse för att undersöka vilka former av stöd som kan vara hjälpsamma.

SPS och arbetslivet
Arbetslivet var ett annat stort område under konferensen. Forskningen visade att personer med hög sensitivitet kan påverkas mer när arbetskraven ökar och kan ha ett större behov av återhämtning. Samtidigt var vissa mer positivt orienterade delar av sensitiviteten förknippade med bland annat arbetsengagemang och tilltro till den egna arbetsförmågan.

Studier om sensorisk överbelastning på arbetsplatsen uppmärksammade ljud, ljus, öppna kontorsmiljöer och social atmosfär. Någon enkel lösning som passar alla framkom inte. Tvärtom kunde samma miljö upplevas mycket olika av olika personer. Däremot återkom betydelsen av flexibilitet, möjlighet att påverka sin arbetsmiljö, behovsstyrda pauser och tillgång till återhämtning.

Forskningen växer i omfattning och bredd
Konferensen visade därmed hur brett forskningsområdet har blivit. Det presenterades studier om genetisk mottaglighet för positiva och negativa uppväxtmiljöer samt om sensitivitet och autobiografiskt minne. Ett helt samtal ägnades åt sensitivitet genom utvecklingen, från observationsstudier av tre månader gamla spädbarn till forskning om förskolebarn och ungdomar. Resultaten pekar mot att sensitivitet har en viss stabilitet över tid, men också att hur den kommer till uttryck kan förändras med ålder och utveckling.

SPS, ADHD och autism
Slutligen diskuterades relationen mellan sensitivitet, ADHD och autism. De studier som presenterades fann statistiska samband mellan SPS och ADHD- och autistiska drag. Resultaten gav dock samtidigt inte stöd för att det är samma sak. Forskningen behöver därför gå vidare från frågan om det finns en överlappning, till att närmare undersöka vad som överlappar, exempelvis sensorisk bearbetning, överstimulering eller självreglering.

Ökad mottaglighet för stöd och positiva erfarenheter
En genomgående röd tråd under dagen var att sensitivitet kan innebära ökad mottaglighet både för negativa och positiva erfarenheter. Den som påverkas starkare av en belastande miljö kan under gynnsamma omständigheter också vara särskilt mottaglig för stöd och positiva erfarenheter.

SPS mer individuell egenskap
Den samlade bilden är därför mer nyanserad än att högkänslighet antingen skulle vara en styrka eller en sårbarhet. Sensitivitet framstår snarare som en individuell egenskap vars betydelse formas i samspelet mellan personen, omgivningen, tidigare erfarenheter och möjligheten till återhämtning och självreglering.

Forskningen rör sig därmed från frågan ”Är jag högkänslig?” mot mer specifika frågor:
Hur ser min sensitivitet ut, vad påverkar mig mest och vilka förutsättningar hjälper mig att fungera och må bra?
 

Texten är skriven av föreningens forskningsbevakare, Victoria von Sarau